På svenska

Medborgarinitiativets titel

LIKABEHANDLING I FINLAND – MEDBORGARINITIATIV FÖR LIKABEHANDLING AV RELIGIONER OCH ÖVERTYGELSER

Initiativets form

Förslag om att lagberedning ska inledas

Innehållet i initiativet

Staten bör respektera allas övertygelse, även de religionslösas. Lagarna bör ändras till sådana att man överger statskyrkan och att staten är neutral med hänsyn till övertygelser. Endast på sådant sätt kan alla i Finland få likabehandling.

För närvarande ynnar Finlands lagstiftning kyrkan bland annat på följande vis:

– Kyrkan är en offentligrättslig organisation, det vill säga den anses vara en del av den offentliga makten.

– Kyrkans medlemsavgift uppbärs i form av kyrkoskatt.

– En andel av samfundsskatten ges åt kyrkan.

– Konfessionslösa gravgårdar är på kyrkans ansvar.

– Helgdagar är stiftade i kyrkolagen, så riksdagen kan inte ändra lediga dagar som är baserade på dem utan ett kyrkomöte.

– Kyrkans medlemmar får inte studera livsåskådningskunskap i grundskolorna, religion är ett obligatoriskt ämne för dem.

– Kyrkan och andra religiösa samfund har vigselrätt, men religionslösa föreningar har inte.

Kyrkans privilegier kränker de relionslösas samt heterodoxas mänskliga rättigheter. Den offentliga makten bör vara konfessionslös och ens religion ska kunna vara en privat angelägenhet. Kyrkans roll som statskyrka ska tas bort, så att alla får likabehandling oberoende av övertygelse.

Genomförande av detta förutsätter ändring av flera lagar, även grundlagen. Regeringen bör påbörja förberedning av sådan lagstiftning.

Motiveringar

Allmänt

Sedan 2008 har andelen medlemmar av evangelisk-lutherska kyrkan av hela befolkningen minskat cirka en procentenhet per år. I slutet av 2012 var andelen endast 76 % av befolkningen. Andelen medlemmar varierar märkbart mellan olika delar av landet. Bara 59 % av helsingforsbor var medlemmar av kyrkan i slutet av 2012 och på vissa församlingars område är andelen på väg att sjunka under hälften. Det finns ingen grund för kyrkans status som statskyrka mera.

I grundlagen finns det förordningar om religions- och samvetsfrihet samt likabehandling, men dessa grundläggande rättigheter har inte helt verkställts i vanliga lagar. Till och med i regeringspropositionen (RP 309/1993) som grundlagen är baserad på sägs det att av likabehandling följer ”julkisen vallan käyttöön kohdistuva velvoite kohdella tasapuolisesti kaikkia uskonnollisia yhdyskuntia tai maailmankatsomuksellisia suuntauksia” (översatt ”ett påbud för den offentliga makten att behandla jämlikt alla religiösa samfund eller världsåskåeliga inriktningar”).

Lagar att ändras

I Finlands lagstiftning finns det förordingar av följande art som leder till att evangelisk-lutherska kyrkan, ortodoxa kyrka samt registrerade religionssamfund gynnas:

1) Finlands evangelisk-lutherska kyrka och ortodoxa kyrkan är offentligrättsliga samfund, det vill säga de anses vara en del av offentliga makten. Om dessa kyrkors regler bestäms det på lagnivå i egna lagar.

2) Evangelisk-lutherska kyrkan nämns skilt i grundlagen. I kyrkolagen angående den har riksdagen avstått en del av sin lagstiftande makt. Kyrkan har en ensamrätt att föreslå kyrkolag samt ändringar och upphävande av den. Av detta följer att riksdagen inte har makt att utan kyrkomötes förslag bestämma om kyrkliga helgdagar vilka är betalda lediga dagar.

3) Evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan har rätt att beskatta. Uppbärningen av kyrkans medlemsavgift, alltså kyrkoskatt, sköts av staten och den ingår i förskottsinhållningen tillsammans med andra skatter.

4) Utöver kyrkoskatt får evangelisk-lutherska kyrkan en andel av samfundsskatten.

Ortodoxa kyrkan får en liten del av samfundsskattens inkomst och dessutom statsstöd. Staten kunde stöda underhåll av historiskt värdefulla byggnader genom direkt stöd för detta ändamål. Befolkningsdatasystemet kan staten sköta själv.

5) Evangelisk-lutherska kyrkans rätt att få en del av samfundsskatten motiveras dels med det att kyrkan sköter begravningsväsendet även för andra än sina egna medlemmar och skyldigheten att upprätthålla konfessionslösa gravgårdar. Att begrava andra än kristna i kyrkans gravgårdar kränker deras mänskliga rättigheter. Upprätthållandet av konfessionslösa gravgårdar borde stiftas som en skyldighet för kommunerna och begravningsväsendet kunde vara på kommunernas ansvar.

6) Evangelisk-lutherska kyrkan ynnas i skollagarna genom att tvinga i religionsundervisning alla de elever i grundskolorna och gymnasierna som är medlemmar i kyrkan. De som inte är medlemmar i kyrkan får välja mellan religion och livsåskådningskunskap men medlemmar får inte.

7) Kyrkorna och religiösa samfund har tilldelats vigselrätt i äktenskapslagen, vilket religionslösas föreningar och oregistrerade religiösa samfund inte kan få.

8) I strafflagens förordning om brott mot trosfrid skyddas religioner genom att förbjuda hädelse. Strafflagen borde skydda endast människor mot ärekränkning, inte tro mot kritik.

9) I lagen om Rundradion finns det en förordning att public service -programutbud bör tillhandahålla andaktsprogram.

Det finns ett flertal andra lagar där statskyrkorna och religioner gynnas. Hela lagstiftningen bör genomgås så att även de minsta felen rättas till.

Offentliga makten utövar religion

Av evangelisk-lutherska kyrkans status som statskyrka följer också ett problem som inte direkt härstammar av lagar utan snarare av tradition: utövande av religion arrangeras i samband med utövning av offentlig makt. Riksdagen, armén, universiteten samt offentliga daghem och skolor arrangerar gudstjänster och andakter. Församlingar håller morgonsamlingar i skolor och arrangerar religiöst program i daghem.

Europadomstolen tolkar religionsfrihet så att den innehåller rätten att inte avslöja religiös övertygelse eller brist av sådan. Utövning av religion som är arrangerad av offentliga makten utövar tryck på underordnade att delta i det. Att utebli tvingar en person att avslöja att deras övertygelse är annorlunda.

För att undgå detta problem bör det i grundlagen läggas till en bestämmelse om den offentliga maktens konfessionslöshet. Staten och kommunerna borde vara sekulära och neutrala i hänsyende till övertygelser i all deras verksamhet. Religion och övertygelse borde kunna hållas privata angelägenheter.

Slutligen

Regeringen bör börja förbereda lagstiftning som avskaffar alla kyrkors och religioners priviligier och förordar att den offentliga makten är konfessionslös. Endast med sådan lagstiftning kan riktig religionsfrihet och människors likabehandling förverkligas samt Europakonventionens krav på offentliga maktens neutralitet och opartiskhet garanteras trovärdigt.